PCB (Polyklorerade bifenyler)

PCB

Förkortningen PCB står för polyklorerade bifenyler och består kemiskt av två bensenringar som i olika grad är mättade med klor. Teoretiskt kan det finnas 209 olika klorerade bifenyler, men man har bara hittat knappt 150 sådana i tekniska produkter och ännu färre i prover som har tagits i miljön.  

PCB började användas redan på 1920-talet. 

 

PCB kan finnas på följande ställen: 

Fogar
Golvmassor
Isolerrutor
Kablar
Kondensatorer
Transformatorer
Olja
Golvfärg
Mark 

 

Tekniska egenskaper och användning 

De flesta PCB-föreningar är trögflytande oljelika vätskor. De har flera värdefulla tekniska egenskaper och har använts i elektrisk utrustning som transformatorer och kondensatorer och även som mjukgörare i plast och i fogmassor. PCB användes i Sverige bland annat i den stora satsningen på bostadsproduktionen på 60-talet (miljonprogrammet), där PCB tillsattes som mjukgörare i de fogmassor som var till för att täta och ta upp rörelser i fasader av t ex betongelement. 

 

PCB lagras i fett 

PCB är fettlösliga ämnen och de lagras därför i fettvävnad hos djur och människor. PCB bioackumuleras, vilket innebär att det är högre halt PCB i levande organismer än i omgivande miljö. Man säger också att PCB biomagnifieras, det vill säga ju högre upp i näringskedjorna man kommer desto högre halt av PCB finner man. 

 

PCB förbjöds 

När man blev medveten om effekterna av PCB i miljön förbjöds PCB 1972 i öppen användning i Sverige. Sedan dess har man alltså inte fått montera fogmassa med PCB i fogar eller lägga in golvmassa med innehåll av PCB. Förbud mot viss annan användning (t ex i elektriska komponenter) infördes 1978 och totalförbud infördes 1995. PCB-halterna har nu minskat i miljön men minskningen har planat ut under de senaste åren, och det är därför viktigt att stoppa den spridning av PCB till miljön som fortfarande pågår. 

Provtagning av PCB
Riktvärden PCB
Ordlista
error: Alert: Innehållet är skyddat !!